Idén över rondellens utsmyckning hade börjat ta form. Nu överlade jag för mig själv om vilket material det skulle utföras i. Materialet är en viktig del i uttrycket. Material har olika beständighet och krav på skötsel. Det ger olika utmaningar vid utförandet. Någon måste ha hantverkskunnande nog att kunna tillverka utsmyckningen. Det påverkar förstås dessutom priset. Inför mina överväganden ringde jag runt; till snickare, smeder och betonggjutare.

Stenhuggare, glasblåsare eller glasgjutare fick stanna vid en tanke. Övervägandet att använda sten, kanske porfyr, landade i att eventuellt göra en terazzogjutning. Det skulle gå att göra porfyrliknande. Övervägandet att använda glas, fick stanna vid ett övervägande. En liten uppfattning om kostnad och vem som skulle kunna göra det hade jag nog. Men, uttrycket och associationerna jag strävade efter skulle nog åstadkommas bäst med trä eller stål, cortenstål. Läs mer om formgivningen.

Manskören Falu Kvartettsångare inviger Lyrorna, Kollin & Ström, i Norslundsrondellen 13 september 2003. Lustigt nog bor många av dem runt Norslund och körens emblem är en liten lyra!

Jag ringde runt och det var i samtal med de som arbetade på Kollin & Ström jag bland annat fick förklarat svårigheterna med att göra så långa svängda svetsar som tillverkandet av lyrorna skulle kräva. Stålet vidgar sig mycket när det blir varmt och drar ihop sig när det kallnar. Hela svetsen och därmed plåten och därmed lyrorna skulle kunna buckla sig – det skulle verkligen inte se bra ut. Men det sade att de kunde göra en slät och jämnt svets.
Det gjorde att jag fick förtroende för dem. De andra smederna hade inte nämnt något om den svårigheten, som borde vara uppenbar när man väl fått ögonen på den.
De fick göra dem och de gjorde två verkligt fina lyror som de var mäkta stolta över med all rätt. De föreslog att vi skulle kalla dem Kollin & Ström.
Det gladde mig. Att de tyckte att de blev fina. Det gladde mig att de var glada och stolta över dem. Glada och stolta nog att vilja signera dem. Att de kände yrkesstolthet.
Så borde det vara med allting … för alla.

Det hela var lite vemodigt eftersom bolaget begärts i konkurs. I tidningen kunde jag läsa att det ”bland annat var låg orderingång, sena och felaktiga leveranser från en leverantör och en storkund som vägrat betala” som fått dem på fall. Ryktesvägen hörde jag vad det var som ”bland annat” bidragit till konkursen.
Att döpa dem till Kollin & Ström hade blivit ett fint minne. Inte i första hand över bolaget, ett bolag kan vem som helst starta. Nej, utan över ett samlat yrkeskunnande, samlat och utvecklat under lång tid inom bolagets form.

Nu skulle det skingras. Svårt att hitta för oss igen som vill ha deras kunnande och handlag. Platsen med material, utrustning och verktyg skulle tömmas. Det kollegiala problemlösandet skulle försvinna med det liksom de specialgjorda verktygen. Gjorda på plats, efter behov av kunniga blickar och förståelse. Hur ska handlag och omdöme kunna upprätthållas? Hur ska det kunna föras vidare?

Att ge lyrorna namnen Kollin & Ström skulle tyvärr kunna uppfattas som att företaget blev favoriserat av utsmyckningens ägare, kommunen – så det blev inte så.
Men jag tänker på dem som Kollin & Ström.

till länkar, lästips & kompetenser

*Kollin & Ström etablerat 1925 begärs i konkurs 8 augusti 2002 försätts i konkurs 22 oktober 2004.