att designa – en rörelse som kan uttrycka allt från behag till skräck – a move expressing everything from grace to horror

om namnet (about the name) – ASLÖG

1 146 ord (words. No english translation yet.) publ. 2012, tillägg om Heimer och Aslög ur Völsungasagan 2018 10 18

Jag ville ha ett namn med ”a” i början, och så gärna ett ”s” i, då jag förknippar ljudet från s med silver, silvrets färg och glans och när jag hör ljudet ”ssss” så får det mig att tänka på ljust klingande klockklanger, som när vinden drar genom frusen vass.

Jag ville också ha någon av bokstäverna å, ä eller ö för att direkt placera namnet här uppe i Norden och så en tydlig avslutning. Helst tre stavelser, så att namnet hinner uppfattas innan det avslutas när det sägs.

Det låg och skramlade i bakhuvudet länge. Först hade jag kallat min firma för Markitektoniska effekter. Mångtydigt, träffande och kul – tyckte jag. Att sätta ett M som i ordet Mark framför ordet Arkitekter och sedan ordet Effekter som kan betyda grejor som väskor, stolar och annat. Det kan också betyda effektfullt som fyrverkerier och sist men inte minst, konsekvenser.

Det var inte bara jag som tyckte att det var kul. Det var nog ett alltför lustigt namn. Jag kunde känna av en viss osäkerhet när kunden skulle säga namnet – man vill nog inte känna sig som en lustigkurre när man frågar efter mig och jag vill inte heller att den som ringer mig ska tro att jag gör mig lustig över honom eller henne. Så jag behövde ett annat namn.

Rätt var det var kom jag på det. Hur jag kom på det, illustrerar väldigt väl hur den kreativa gestaltande processen fungerar. Det är bara att försöka vara ganska exakt med vad man önskar, tänka på det, låta det sjunka undan – och vänta.

Så kommer svaret – Plopp! en dag. Ju äldre jag blivit desto mer har jag lärt mig att lita på den processen.

ASLÖG. Det kom lite vagt först, men hängde kvar. I början begrep jag inte varför tanken på min morfars båt hela tiden dök upp. Ja, han hade flera båtar under sitt liv och alla hette de ASLÖG. Till slut insåg jag att det är ju namnet! Det är ju perfekt! Nästan, bara två stavelser visserligen. Men i övrigt stämmer det med vad jag önskade mig.

Men berättar det vad jag vill och gör? När någon senare har frågat, så har jag sagt att just vagheten är bra, jag kan låta det stå för precis vad jag vill. Fylla det med ett innehåll. Det påminner i sig själv om designprocessen. Hur något tar form.

Aslög hette alltså min morfars alla båtar som han var ute och fiskade i på västkusten, Aslög I, Aslög II och Aslög III. Han hann ha tre båtar. Att färdas på havet och leta skatter i dess djup, är en bra liknelse med den gestaltande processen. Dimma och vatten, rörligt och föränderligt, varur former kan stiga fram och försvinna med ljusets och vindens hjälp. Det illustrerar det väl. Vatten och havet, används ofta som metaforer för det undermedvetna.

Slög (slöghdh), är ett fornsvenskt verb. Att vara slög är att vara konstskicklig med en syftning mot hantverksskicklighet.Vårt nutida ord slöjda kommer ur det. Det står att läsa i Elias Wesséns ”Våra ord” och i Gösta Bergmans ”Ord med historia”.

Slög hoppas jag bli. Att använda det ordet visar hur jag förhåller mig till det jag gör. Att jag utövar ett hantverk och att det fordrar att jag övar för att kunna utveckla någon skicklighet i det.

Aslög, är också namnet på en framstående kvinna i vår fornnordiska historia. En kvinna som besjungs i fornnordiska kväden och som på så sätt blir både en mytologisk och verklig kvinna. En kvinna som utmärkte sig genom sin kreativa förmåga och sin klokhet.

Så här lyder det jag hört berättas om Aslög.

”Det var en gång en kung som inte ville gifta sig, men hans mor insisterade och han gick till slut med på att välja en gemål. ”Men, bara den kvinna som klarar att uppfylla följande villkor tänker jag gifta mig med.”

Hon får inte komma klädd eller oklädd, varken mätt eller hungrig, inte gående till fots, ridande eller åkande och varken under dagen eller natten.

Aslög löste det genom att klä sig i ett fisknät, på så sätt var hon varken klädd eller oklädd. Hon åt en lök som gjorde henne varken mätt eller hungrig. Hon hade ena benet över en get och med den andra stod hon på en rullande bräda, på så sätt varken gick, red eller åkte hon. Hon kom i skymningen då dagen lidit mot sitt slut och natten ännu inte börjat.

Kungen hade inget annat val än att ta henne till sin gemål eftersom hon löst uppgifterna. Hon blev drottning och regerade klokt.

Hennes bakgrund var att hon var dotter till den norska kungen och för att skydda henne fördes hon bort, gömd i en harpa. Sedan har jag hört lite olika versioner av berättelsen (kvädet). Antingen blev hon uppspolad på en strand  och funnen av ett fattigt fiskarpar som alltid önskat sig ett barn, eller så var det så att den som reste iväg med henne gömd i harpan lämnade henne hos fiskarparet. Hon uppfostrades av dem i tron att hon var deras dotter under namnet Kraka. När hon hörde att kungen sökte en gemål att gifta sig med, så tog hon sin chans. På nätplatsen Heimskringla.no finns en översättning av dels Sagan om Konung Ragnar Lodbrok och hans söner där Aslög finns med först under namnet Kraka och dels kvädet om Heimer och Aslög som ingår i Völsungasagan. Völsungasagan är ett kväde som Snorri Sturluson (1178—1241), (sv. Snorre Sturlausson), skrev ner och ställde samman med andra kväden i Eddan någon gång i skiftet 1100-1200-talet. Citat ur Snorri Sturlusons biografi från nätplatsen:

… S. S.’s andet Hovedværk er Edda (s. d.); i en vis Forstand er dette Værk endnu mere et Originalværk end »Heimskringla«, et Værk, der ingen Forarbejder ell. Forbilleder havde, og her er det derfor, at hans egl. Stilkunst kan søges og studeres; herom aflægger Fremstillingen helt igennem de mest glimrende Vidnesbyrd. Dette Værk viser, i hvor høj en Grad S. S. var bevandret i de gl. Digte, Eddadigte og Skjaldekvad; …

Även om Eddan finns kvar som en slags dokumentation så finns berättelsen kvar också. Om nu berättelsen jag hört grundar sig på den nedtecknade versionen eller om det är en muntlig tradition som sträcker sig bakåt och hur sann den är, det är svårt att veta. Detta är den historia jag hört berättas. Det var inget vi fick lära oss i våra skolor i Sverige under 1960- och 1970-talen.

Om nu någon är intresserad av 2minnesteknik och formler i en talspråklig kultur” så skriver Walter J. Ong om det i sin bok “muntlig och skriftlig kultur – teknologiseringen av ordet”. Det finns ett utdrag hur hans bok i inlägget Siden, sammet trasa lump på min andra webbsida. Om någon vill ta en snabbtitt så klicka >>här.

En bra förebild!

Ja, det blir ett bra namn.

ps. På Institutet för språk och folkminnens >> nätplats kan man också läsa lite om namnet.

till toppen – to the top

%d bloggare gillar detta: