Hur vi skapar våra uppfattningar om världen, om skönhet och fulhet, aversioner mot och längtan till, åskådningar och åsikter… har fångat min nyfikenhet sedan liten, även om jag då inte kunde uttrycka det på det viset och kanske inte alls skulle hållit med om det om du frågat mig då.
Bilden och det visuella har legat mig närmast som uttrycksmedel och insikten om vikten av att öva och reflektera för att upptäcka något nytt har utvecklats med åren.
Rytm, rymd och djup, tyngd och lätthet, fluktuerande ljus och skugga, dagrar är storheter som ofta återkommer i mina teman.

Det har visat sig att de teman jag fascineras av, väckta av något jag råkar få syn på, också ofta är ingången till att bli medveten om aktuella begreppsliga problem. Det är ett sätt att undersöka, att lösa en fråga, en del mer olösliga än andra. Lusten, eller ska man säga driften att göra det är väldigt stark Att ställa ut har jag tänkt på, men först när jag blir klar, när jag har något att visa. Så har jag tänkt och så har jag glömt. Klar, det blir jag nog aldrig. Högarna med bilder i olika teman växer. Och en del är nog, klara nog.