1 189 ord (words. No english version) publ. 2017 05 10 behöver skrivas om!

Jag sitter i mina föräldrars bil. Vi åker genom Uddevalla centrum, nya vägar byggs, gamla byggs om, gamla hus rivs, nya byggs upp, min näsa når knappt upp över kanten till bildörrens fönster. Jag ser ut över ett kaos av betong, asfalt och spretande stolpar, stoppskyltar, varningsskyltar, informationsskyltar, gatstolpar, lyktstolpar, röda och gröna gubbar på stolpar, kantstenar, refuger, avskiljare och skyddsstaket i olika modeller och höjder. Nya domushuset är på väg upp i en stil som senare lekfullt eller spefullt kommer att kallas nybrutalism. Det är sent sextiotal under 1900-talets mitt.

Jag är undrande. Mina föräldrar lägger ner mycket arbete på att renovera en gammal 1900-tals villa i den södra centrala delen av staden. Min mor arbetar med att få hela vår stadsdel på gamla söder K-märkt. Hon kommer att lyckas, det vet jag nu.

Vi bor söder om tullarna i en bergsravin eller gilja som Linné kallar den i sina reseanteckningar – Rävgiljan.

Förmodligen är jag påverkad av min mor. Samtidigt, kan det faktum att bilden etsat sig fast i minnet inte bara bero på något jag hört, även om jag hört det ofta. Det måste vara en upplevelse bakom också – eller?

Nu tror jag att jag vet varför

Nu tror jag att jag vet varför de bygger så fult. Det grundar sig troligen i en uppfattning om att planering och gestaltning inte går till på samma sätt.

Att planera och gestalta

Att planera och gestalta är något som görs. Orden planering respektive gestaltning (eller design)[^1] får oss oftare att tänka på det som planerats och det som gestaltats, det vill säga föremålet för planeringen och gestaltningen än själva aktiviteten ”att gestalta/planera”. Ofta är det också det vi syftar på när vi pratar om planering och gestaltning – föremålet.

Upphovet till särskiljandet eller den bristande insikten om att det är samma tankeprocess tror jag beror på att attityden till planering respektive gestaltning i hög grad bestäms av de sammanhang de planerade /gestaltade föremålen (objekten) hör hemma i.

Att planera och att gestalta går till på i princip samma sätt. (lägg in och länka till text om det) De tankemässiga stegen vi människor gör när vi planerar eller gestaltar gör vi just på grund av att vi är människor och har vissa likheter med varandra som art. ”Föremålet” för vår tänkande aktivitet kan skifta, ”föremålet” förändrar inte vårt sätt att tänka, att föreställa oss hur ”föremålet” ska komma att bli.
Vårt tänkandes aktivitet liknar varandra, den försiggår under samma förutsättningar (i en kropp med en hjärna), så lika att vi alla begriper vad ett språk är, vi talar, vi sjunger, vi kan förstå varandra och tro oss uppfatta och leva i samma värld – i så måtto är vi lika.
Tänkandets planeringssteg, aktiviteten, (från idé till verklighet) går i den meningen att generalisera. Däremot, är föremålet för tänkandet, det vi tänker på, olika: vägen, huset, va-systemet, penningsystemet, trädgården, skolan, osv…
Det är olika inte bara på så sätt att vi riktar vår uppmärksamhet mot olika föremål (objekt), vi har också olika erfarenheter och kunskaper om dessa föremål.

Alltså, vårt tänkande i en planerings och gestaltningsprocess är lika medan det vi tänker på är olika!

När jag väl förstått grunden för särskiljandet på det här sättet så faller allt på plats.
Då förstår jag varför gestaltning förknippas med ytlig utsmyckning och inte grundläggande struktur, utan istället något onödigt lyxigt företrädesvis för kvinnor att ägna sig åt. Medan planering (eg. planeringens objekt) såsom vägar, trafikstruktur, energiförsörjning, va- och elsystem osv. är livsavgörande, viktigt och handhas av männen och de dominerar förstås ”brancherna”!
I ett slag avslöjar särskiljandet inte bara attityden till vissa föremål utan också våra attityder till könen.

De tänkandets verktyg som används och utvecklats inom gestaltning och planering kan användas inom båda områdena. Vilka verktyg som används bedöms utifrån objektet dvs föremålet för planeringen/gestaltningen och vad man vill uppnå, inte efter om jag som planerar är kvinna eller man om föremålet av ”tradition” (=förutfattade meningar) hör hemma inom gestaltning eller planering. Bedömningen görs inte så som försäljaren i järnbutiken som tyckte att jag skulle ta en klenare spik till tavlan eftersom jag var kvinna och den därför skulle bli lättare för mig att slå in i väggen än en större spik. Jag frågade honom om han trodde att också tavlan var lättare på grund av att jag var kvinna; och att tavlan följdaktligen därför skulle sitta säkrare enbart på grund av min kvinnliga närvaro? Om så vore fallet, så borde alla kvinnor arbeta med transport av gods för att få ner energianvändningen, eller inom stålindustrin!

Överlag tycker jag att gestaltningens verktyg i högre grad skulle användas inom planeringen och framförallt skulle gestaltningsprocessen och gestaltningens grunder [^2] tillämpas i mycket högre grad även inom ”planeringens domäner”. Idag domineras den av faktainsamlingar och dokumentationer. Det ska naturligtvis göras och är viktigt, men faktainsamlandet och analysen är endast en del i gestaltningsprocessen!

Ett ökat kunnande om gestaltning bland alla ”planerare” skulle förhoppningsvis bidra till att det ”fula” byggandet, det ogenomtänkta och till människor dåligt anpassade byggandet som orsakar problem – skulle försvinna!

Problem på grund av okunnigt gjord formgivning (=gestaltning) som skapas genom planerares och, inte att förglömma, politikers välmenande intentioner om ”att bara det är praktiskt så räcker det”. Problem med kaos, rörighet, monotoni, otrivsel, obehagligt klimat, visuell eller audiell ologisk uppbyggnad, visuell svåröverskådlighet, ökad olycksrisk, svårskötthet, osv.  Problem man därefter lägger tid och kraft på att kompensera. Problem och ofta ökade kostnader som uppstått genom den ”praktiska” utformningen. Det om något är resursslöseri om man nu tycker att det är dyrt att lägga pengar på tänka igenom utformningen från början.

I förtroende vände sig en forskare inom översiktlig planering på en av våra större institutioner i Sverige och sade att han[^3], nu parafraserar jag andemeningen, det är svårt att komma ihåg det exakt. Men jag minns ögonblicket, precis som ögonblicket i mina föräldrars bil för så många år sedan:

”Det är så skönt att höra någon säga det, jag är inte onormal. Jag har aldrig förstått det där med att se det planerade framför sig, jag har aldrig kunnat visualisera det jag ritar eller någon annan ritar heller, därför bestämde jag mig för att satsa på översiktlig planering istället. Jag skulle aldrig kunna bli en bra arkitekt.”

Ja, jag minns att jag inte blev förvånad, han bekräftade snarare något jag misstänkt rätt länge.

Idén om att den optimala, den riktiga eller bra lösningen går att analysera fram objektivt är utbredd bland fysiska planerare (var det i alla fall då, på 1980-1990-talen, idag har det kanske svängt något – jag ska titta närmare på det, se´n.) och är också målet eller ett av dem i alla fall. Det är i hög grad det man gör som planerare, sammanställer och analyserar fakta.

Så denne man var kanske bra på att räkna men inte på att gestalta. (Det fordrades då högsta betyg 5,0 i snitt för att kunna bli antagen på arkitektlinjerna. En och annan 4,9 fanns väl också kanske., som jag.)

Så, det förklarar varför min hemstad blev så ful under 1970-talets planeringsera!

ps. … och det var också under den eran stadsträdgårdsmästaren försvann ur den kommunala förvaltningen.
[^1]Ordet design tar jag upp i en egen text eftersom ordets betydelse skiljer sig åt beroende på om det används i ett engelskt eller svenskt sammanhang. (Så neurologiska översättare i all ära, men … (se ny teknik nr… 2017)
Dessutom skiljer sig begreppen bakom design och gestaltning åt.

[^2] Gestaltlagarna. Rudolf Arnheim ”Art and visual perception”

[^3] Jag anser att jag bevarat hans förtroende genom att inte ange varken institution eller namn.
till toppen/ to the top